37 dagar i Rwanda

Idag har varit en bra dag! Vi blev snabbt inkluderade i sjukskötersketeamet på avdelningen (endast manliga patienter) och Jeanette som handledde oss var väldigt duktig. Vi bjöds även in till den dagliga morgonbönen när vi kom, vilket var fint och omtänksamt. På denna avdelning har vi dock sett flera svåra/komplicerade fall där patienten antagligen inte kommer att överleva, orsakat av komplikationer relaterat till tuberkulos eller maligna tumörer. 

Utöver arbetet på avdelningen har vi följt med på bronkoskopi och ultraljud. Dessa två moment är de första (som vi har observerat) som utförs med samma teknik och utrustning som i Sverige. Vi fick i efterhand veta av Jeanette att läkaren som utförde bronkoskopin är den enda i Rwanda som har den kompetensen. På ultraljudet träffade vi en helt underbar sjuksköterska som heter Jeanne D'Arc! Hon lärde oss tio ord/fraser på Kinyarwanda och skrev ner dem åt oss så vi kan öva här hemma. När vi har lärt oss dem ska vi gå tillbaka för tio nya. Hon förklarade även att hur vi vinkar betyder "kom hit" här. Vi skrattade så mycket tillsammans med alla andra i rummet när vi insåg att det är därför alla barn kommer springandes till oss så fort vi vinkar och säger hej. Jeanne D'Arc berättade även att om vi frågar hur någon mår och denne svarar att den är hungrig, så borde (måste) vi ge pengar. 

Imorgon vet vi inte riktigt vart vi ska vara... Vi har önskat att vara på hemodialysen men har inte fått bekräftelse att vi är välkomna än. Så vi tänker att vi kanske går tillbaka till medicin i och med att det var så roligt där! 

Kram! 

Avdelning 3! Plus en fånge (som vi misstog för akutteam tidigare)

Utrustningen på bronkoskopi-enheten

Rullstolen som patienten kördes i (notera att fotstödet är gjort av droppslangar)

På bronkoskopin behövde man bära andningsskydd då det fanns misstanke om tuberkulos. Väldigt märkligt i och med att patienten annars ligger tillsammans med andra på avdelningen. Tur att vi är vaccinerade!