37 dagar i Rwanda

Hej alla, 

Nu är första dagen på kirurgen avklarad och den avdelningen skiljde sig ganska mycket från ortopeden. Det var både renare och luktade inte lika illa. Det var dessutom åtta färre platser. Här ligger patienter med diverse åkommor och det vi såg idag var bland annat blindtarmsinflammation, traumasår (utan fraktur), abcesser och tumörsjukdomar. Vi blev dessutom väldigt väl mottagna och all personal visade intresse för att handleda oss, till skillnad från ortopeden. Sjuksköterskorna kan inte så bra engelska men vi lyckades kommunicera genom att blanda engelska, franska och kroppsspråk. Tillsammans med vår handledare för dagen, Denyse, har vi bäddat rent, satt PVK, lagt om sår och sytt ihop sår. Många sår här lämnas öppna efter operation på grund av infektioner och sys därefter ihop på avdelningen när det läkt underifrån. Idag observerade vi ett sådant moment. Vi både blev chockade över att de, trots att patienten knappt var smärtlindrad, både skar med skalpell och sydde ihop snittet på buken. 

Vi har även vårdat en fånge idag. De som sitter i fängelse men som är i behov av sjukhusvård kläs här i orange eller rosa uniform. Det finns även fångar som inte behöver vård men som frivilligt arbetar för en organisation via fängelset och som då besöker de sjuka fångarna. Som vi tidigare berättat så sköter anhöriga mycket av den basala hygienen, men för dessa patienter är det främst andra intagna från fängelset som hjälper dem. De som assisterar bär en röd/vit hatt och ett kors på armen, varpå vi trodde att dessa var ett slags akutteam våra första dagar här. Ganska komiskt!

I det block (avdelningen är uppdelad i tre block) som vi arbetat i idag låg även en tjej i vår ålder. Hon kom in med bukhinneinflammation på ett distriksjukhus utanför Kiagli och opererades där. Dock fick hon en postoperativ infektion och transporterades därför till CHUK, som är ett nationellt täckande sjukhus. Idag fick vi lära oss att mer än 1 av 10 patienter som opereras får någon slags infektion i efterförloppet. På CHUK opererades hon återigen och låg nu på avdelningen för återhämtning. Denna tjej pratade bra engelska och det var därmed den första patienten som vi har kunnat kommunicera med utan att personalen behövt tolka. 

På eftermiddagen berättade Denyse att vi skulle gå till "apoteket" och fylla på patienternas lådor inför natten. Vi följde med då vi tänkte att det kunde vara intressant att se. Men det visade sig snabbt att "apoteket" bara var ett rum på avdelningen med en läkemedelshylla i. Typ ett mindre, mer ostrukturerat läkemedelsrum. Det som dock skiljer sig från hemma är att det endast är en sjuksköterska som har tillgång till detta rum. Så de andra sjuksköterskorna måste skriva en lista på vad som önskas, och sedan packar den ansvarige ihop detta. Här hämtas, utöver läkemedel, även sådant material som bandage, nålar och katetrar. 

Överlag var det en bra dag och vi fick se mycket! Imorgon ska vi, efter praktiken, ha möte med rektorn för universitetet om hur samarbetet mellan Sverige och Rwanda kan förbättras. Vi hörs efter det!

Kramar från oss