37 dagar i Rwanda

Hej alla, 

Vi kom precis hem från stadsturen vi bokade igår. Det var så häftigt och vi lärde oss en massa. Vi bokade med ett företag som heter Go Kigali, vilka utgår från Marriott Hotel. Det finns även andra företag som gör liknande turer, men dessa var dyrare. Vår guide hette Eric och tillsammans med oss följde även en amerikan och en kanadensare. Båda arbetade med samhällsutveckling/folkhälsa och var i Kigali för affärer. 

Turen började med att vi möttes upp på deras kontor på Marriott Hotel. Därifrån åkte vi bil till stadsdelen Nyabugogo som ligger intill floden. På andra sidan floden ligger området Nyamabuye. På grund av regn just då kunde vi inte ta "färjan" över dit, men Eric berättade att många hus är markerade med ett färgsträck, vilket innebär att familjen som bor där måste flytta. Det är regeringen som initierar detta då området är avskilt från staden och de basala tillgångarna som anses nödvändiga. Rwanda försöker motivera familjer i dessa områden att bosätta sig där deras barn har möjlighet att gå i skolan och har tillgång till rent vatten. Vi uppfattade det som att familjerna inte måste flytta, men att de erbjuds ersättning. Syftet med detta är att minska den extrema fattigdomen och gynna landets ekonomiska utveckling. 

Vidare åkte vi till Kimisagara och besökte en lokal marknad där det såldes alltifrån kryddor till skor. Vi fick smaka olika frukter och passade även på att handla lite varor hem. Vi köpte ett halvt kilo ärtor, två trädtomater (frukt) och en hel påse vitlök. Sammanlagt betalade vi 12 kronor. Utanför marknaden finns det en "Art walk", vilket påminner om street art. Väggmålningarna är designade av en lokal konstnär men motivet bestämmer regeringen. De föreställer olika budskap som samhället önskar sprida. Det kan vara kopplat till miljö, antibiotikaanvändning, utbildning och liknande. Alla i kvarteret uppmuntras att hjälpa till att måla, då det bidrar till gemenskap och mening. 

Efter det åkte vi till en mjölkbar. I Rwanda är korna en viktig tillgång. Dels mäts ens rikedom till viss del i antalet kor man har, men man kan även förbinda avtal genom att ge någon en ko. Eric berättade att om man ger en vän en av sina kor, innebär detta att man alltid måste ställa upp för varandra. Man ger även ofta en ko i samband med giftemål. Att dricka komjölken (här dricker dom den varm) tros också bidra till skönhet. Så på mjölkbaren drack vi ett glas varm mjölk var och åt en chapati (en typ av pannkaka gjord på vetemjöl och komjölk). 

Sist besökte vi en kaffeshop/café där de serverar närodlat kaffe och som rostas på plats. Företaget som driver det har som syfte att ge rwandiska kvinnor ett arbete. Kvinnorna både plockar bönorna från kaffeträdet och rostar dem lokalt. De får även möjlighet att besöka de hotell och caféer som serverar just deras kaffe. Varje gång man köper en kopp kaffe i shopen eller en påse bönor hem går en andel till att organisera aktiviteter för dessa kvinnor. Detta ställe ligger i samma kvarter som vi bor i, vilket vi är väldigt glada för, då vi kan gå dit titt som tätt och unna oss en kaffe samtidigt som vi bidrar. 

Nästa stopp var Mountain of Kigali Viewpont. Det är högsta punkten i Kigali, beläget på 1850 m ö h. Därifrån kunde man se hela staden och ända bort till gränsen mot Kongo (Rwanda är till yta mindre än Småland). Chauffören släppte av oss cirka 200 meter från utsiktsplatsen så vi gick genom skogen för att komma dit. Det var en väldigt lugn atmosfär, men man kunde höra skrik lite längre bort. Eric förklarade att detta var böner. Berget är den enda platsen som inte är trafikerad eller fullt med folk, så därför går folk upp dit för att be. 

Kram från oss!