37 dagar i Rwanda

Hej!

Nu kommer vårt inlägg om våra äventyr i Akagera. Som vi skrev igår blev vi hämtade klockan 05.00 av Damascene. Vi var väldigt trötta efter kvällen/natten innan. Det tog oss två timmar från Kigali till gränsen in till parken, första halvan var asfalterad, andra teracottasand med flera stora gropar i. Vi båda mådde lite dåligt, och visste inte vad som skulle vänta oss senare i parken. 

Parken är 1120 kvadratkilometer stor och ligger på gränsen till Tanzania. På en dag kör man från söder till norr, och tillbaka igen. Vårt hotell låg i söder så det passade perfekt. Väl framme fick vi betala inträde och den båttur vi skulle ta på lördagen. Sedan åkte vi till hotellet, Ruziz Tented Lodge, för att hämta upp vår lunch/picknick som vi skulle ha med oss på safarin. 

Resan började med att vi såg massor av antiloper och fåglar, för att efter drygt 20 minuter nästan köra in i en elefantrumpa. Adrenalinet pumpade ordentligt i kroppen! Elefanten gick på vägen, och tänkte inte heller flytta på sig de närmsta meterna. Damascene har varit med om liknade situationer under sin tid som guide i 8 år. Snabbt vände han på bilen och backade efter elefanten, för att kunna gasa iväg om elefanten skulle bli aggressiv och springa mot bilen. Vi backade på i ungefär 30-45 minuter. Tillslut kom vi fram till en korsning där elefanten valde att gå av vägen, och vi kunde köra om den. Vi fick se huvudet och de till synes väldigt snälla ögonen. Parken har cirka 100 elefanter, men trots det är det inte varje gång man ser dom. Så vi var väldigt glada över att få se en! Resan fortsatte och vi fick se många djur; zebra, giraff, flodhäst, krokodil, buffel, flera olika antiloper, vårtsvin och apor. Samt en bråkdel av Rwandas fågelliv. Zebror och antiloper fanns det gott om. Parken har 11 sorters antiloper, vi såg 4 av dem. Damascene berättade att om vårtsvin, eller pumba som vi började kallade dem, blir jagade av rovdjur glömmer de tillslut bort varför det springer och blir då tagna av rovdjuret. De har med andra extremt dåligt minne. 

Vårt lunchstopp blev på ett ställe med massor av djur. Vi båda kissade 10 meter från vattnet där 5 flodhästar i omgångar gick upp för att hämta luft, hela tiden beredda på att springa till bilen. Vår resa fortsatte och vi fick se flera av djuren många gånger om. Vi såg tyvärr inga lejon eller leoparder, då de sover på dagen och är därmed svåra att hitta. 

När vi kom till den nordligaste punkten i parken vände vi och körde söder ut, men denna gång uppe i bergen, där man fick en fantastisk vy över stäppen nedanför. Den högsta punkten i Akagera är 1850 meter över havet. Vägen var betydligt mer skumpig än vägen till Akagera. Men det var bara att åka med och försöka hålla sig upprätt. När vi nästan var framme på hotellet igen fick vi syn på en noshörning med unge, vilket var värdigt roligt då det inte är många som sett dem än. De tog 20 noshörningar till parken för 2 veckor sedan. Det var även första gången för Damascene, så han blev också väldigt glad. Han berättade att ett norshörningshorn kan säljas för cirka 1 miljon USD. Varje dag är det därför grupper med personer som letar upp alla noshörningar och tar bild på dem, för att se att alla är kvar. 

Dagens största utmaning, framför allt för Matilda, var flugorna som dessutom bits. Varje gång vi vevade ner fönstrena för fotografering kom cirka 20 flugor in, och ingen av oss kunde slappna av innan de var ute/döda. 

När vi kom till hotellet visade de vägen till vårt tält där vi skulle sova. Det fanns ett riktigt badrum och sängar, men väggarna var som i ett tält. Vi fick berättat för oss att hålla oss på trädäcket för att försäkra oss om att inte stå för nära öga mot öga med en av flodhästarna som badade i vattnet 20 meter från tältet. Vi duschade och gick sedan för att äta ute på en brygga med eldstad i mitten. Maten var fantastiskt god och vi njöt av att sitta runt brasan med en helt otrolig stjärnhimmel ovan oss. Ute i vattnet hörde man flodhästarna som pratade med varandra och när de gick upp över ytan för att hämta luft. Aporna satt ovanför i trädet och kastade ner frukt. Vi gick och la oss klockan 20.00 för att sova ikapp de timmar vi missat natten innan. Hela natten hörde vi flodhästar och ödlor som gick runt på taket. 

Morgonen efter vaknade vi ganska tidigt och rullade upp tältduken. Ganska snabbt var det 15 apor som en efter en kom springandes på vår brygga och hoppade upp i träden. De busade runt på marken med de små apungarna, som även lärde sig att klättra. Vi låg ett bra tag i sängen och bara kollade på de underhållande krabaterna. Sedan var det dags för frukost som vi såklart intog på bryggan med den bästa utsikten över Lake Ihema. Klockan 08.45 hämtade Damascene upp oss igen och vi åkte mot bryggan där båten vi skulle åka med utgick ifrån. Båtturen var inte riktigt vad vi förväntat oss. Vi trodde vi skulle få se mer flodhästar och krokodiler, men flodhästarna är så mycket under ytan och krokodilerna är extremt skygga, vilket gör att de dyker ner under vattnet så fort man kommer för nära. De vi åkte med var riktiga fågelälskare dessutom, så vi stannade väldigt många gånger och tittade på fåglar vi precis kollat på, enligt oss. De hade till och med med sig en checklista på fåglar de ville se, så vi rullade upp byxorna och solade i det fina vädret. 

Efter båtturen åkte vi till Kigali igen, så vi var hemma ungefär 14.00. Det var en fantastisk upplevelse och en dröm som vi båda har haft sedan länge. Att äntligen ha sett zebrorna och girafferna i sin hemmamiljö är fantastiskt!